E-bok - 2018
Idus förlag

( Tyvärr blir utgivningen av e-boken försenad! Återkommer om utgivningsdatum. )

 I februari 2018 ges "Nio dagar till Uksáhkká" ut på Idus förlag. Sålunda kommer boken att få en ny korrekturläsning och redigering, samt ett nytt omslag. Därtill kommer jag att skriva en epilog som jag redan nu kommer att publicera strax nedanför i en skissartad form.

                                                                     Epilog

Eftersom huvudkaraktärerna, som befolkar boken, vill kämpa för gammelskogen och den biologiska mångfalden så känns det relevant att plantera in lite information om den svenska skogen. Först några rader om ett barndomsträd på Öland som betydde mycket för mig när jag växte upp och som dyker upp i drömmar och minne då och då. I trädet byggde min pappa en liten koja där jag och min lillebror lekte under åtskilliga sommarlov. Trädet, en majestätisk skogslönn, kanske cirka 100 år gammal, föreföll ha en lugnande effekt på oss bägge två. Så vitt jag kan minnas råkade vi aldrig i luven på varandra däruppe. Däruppe kapslade ett tunt finreglerat  lövverk in oss i en värld där fantasin expanderade och där ingen kunde nå oss. Vi var inloggade i naturen. Förutom fem vidöppna sinnen hade vi ofta med oss bullar och saft (det var alltså innan folkölen kom in i bilden : - ) Vi kunde sitta alldeles stilla och tyst och låta lövens prasslande ljud gå in i huden, se ljuset vispa runt bland bladen och skifta färger, känna doften av bark och mossa, höra bondens skördetröska och traktor på avstånd, lyssna till fåglar och insekter, och till människor som passerade förbi på den skumpiga grusvägen som låg ett par meter ifrån kojan som omgavs av bland annat uråldriga ekar. Det var inte vi som var i trädet och skogen, det var trädet och skogen som var inuti oss. Vi var försiktiga, bröt aldrig några kvistar, skrek aldrig. Vi viskade, mestadels för att vi inte ville bli upptäckta men kanske också för att vi bar på en omedveten känsla av vördnad för det gamla trädet och fåglarna som satt på grenar betydligt högre än vad vi gjorde. Tystnaden var sålunda aldrig försåtlig eller hotfull, ingav aldrig några öppningar för mörka tankar och rädslor. Ja, måhända att jag skönmålar en smula nu, skarvar till sanningen, men på det hela taget är det nog en hyfsat sann bild. Ibland inbillar jag mig en smula fånigt att allt som vi tisslade och tasslade om i kojan, att allt det aningslösa, naiva och rena finns bevarat i trädet, att trädet kände av vår närvaro och lyssnade. Bevarade lojalt våra hemligheter. Jag har aldrig dristat mig till att återvända till Borgholmsträdet igen, kanske finns den inte kvar, kanske finns inte heller den faluröda stugan kvar som mina föräldrar hyrde. Stugan som saknade el, vatten och telefon. I vart fall kan inte trädet utplånas ur mitt hjärta; där spiller den generöst ut sina gröna färger, ackord och dofter varje sommar, varpå den kan lyssna till mig och min lillebrors viskningar och skratt. I djupet av sitt hjärtas årsringar.

Nedanför bilden, på min lillebror och mig vid trädkojan, följer fakta om den svenska skogen eftersom vi sällan får veta om dess sanna tillstånd (Däremot får vi ofta höra om den oerhört sorgliga och brutala skövlingen av världens regnskog/ursprungsskog, och att Sverige är ett föredöme...)

" Sveriges goda rykte för ett hållbart skogsbruk står i stark kontrast  till det faktum att det aldrig tidigare funnits så lite gammelskog i Sverige som idag. Samtidigt fortsätter skogsbolag att avverka gammelskogen och andra skogar med höga naturvärden, skogsskötselåtgärder sker ofta med otillräcklig naturhänsyn. Sverige är sålunda långt ifrån att nå sina åtagande under FN:s konvention om biologisk mångfald.

      Skövlingen av gammelskog förstärker växthuseffekten. En gammelskog lagrar mycket kol, både i trädbiomassa och i marken. När skogen avverkas avges det lagrade kolet i marken. Ju äldre en skog är, desto mer kol finns lagrat i marken och i trädbiomassan och desto mer koldioxid frigörs därmed vid avverkningen. Studier vid Lunds universitet visar att det tar upp till 30 år innan koldioxidutsläppen kompenseras från de nya träden som växer upp. Skogen upphör dessutom att fungera som en kolsänka när de träd som binder kol tagits bort.                                         

Klimatförändringar innebär en ökad stress och sårbarhet för skogen och dess arter. Intakta skogsområden står emot och återhämtar sig bättre från bränder, stormar, insektsangrepp och annan påverkan än fragmenterade områden. Intakta skogslandskap och gammelskogar ger följaktligen träden, växterna och djuren bättre möjligheter att sprida sig, anpassa sig och överleva i ett klimat som förändras.

Det finns uppskattningsvis 50 000 arter i Sverige, varav 25000 är skogslevande. Av dessa är 1875 rödlistade, d.v.s hotade eller missgynnade [...] "

Källa: https://skyddaskogen.se/sv/      (Skydda Skogen är en ideell naturvårdsorganisation. Kika gärna in på deras twittersida också: https://twitter.com/skyddaskogen?lang=en )